känner mig så lurad, utnyttjad!

17 jävla år där jag har ställt upp, låtit dig gråta och ta ut

din ilska på mig.

trots mina depressioner har jag kommit till dig när du

behöver mig.

och vad faan får jag för det?

en massa skit.

17 jävla år.

nästan hela mitt liv.

hur kunde jag låta mig luras på detta sättet?

jag är mest arg på mig själv för att jag lät mig luras.

men nu vet jag.

aldrig mer att jag kan lita på någon.

jag har fått det bekräftat innan, men jag trodde verkligen att

du var en riktig vän, och med så många års vänskap var du som min syster.

och nu sparkar du på mig när jag ligger ner.

jag litade på dig, enda människan som jag verkligen litade på.

men faan fick jag för det.

men jag ska aldrig begå samma misstag igen.

aldrig!

på en sekund tog du ifrån mig nästan hela mitt liv.

fy faan!

hur ska jag någonsin kunna förlåta dig?